Det finns hur många olika varianter på bett som helst - olika metaller, stångverkan och utan stångverkan, olika metaller, raka, två-delade, tre-delade, med tungfrihet och utan, parerstänger, rullar/kulor, fasta/lösa ringar osv. Dessutom har många bett namn som indikerar att bettet skall vara speciellt "snällt" - "Happy tounge". Olika kombinationsbett som dessutom ofta kan ledas i en massa olika riktning (varför och med vilken effekt är sällan helt tydligt förklarat)...
Kort sagt - bett är en DJUNGEL som det gäller att använda sig klokt av och inte gå på smarta försäljningsknep och "bettet på modet" just nu.
Många som håller på och byter bett gör detta för att man upplever att det finns någon form av problem med hästens mun - hästen blir "stark", den kastar med huvudet, "går emot handen" osv.
Min filosofi är ganska enkel - prova rid hästen med en så enkel utrustning som möjligt - vanligt tränsbett (två eller tredelat) med en tjocklek som passar hästens mun (oftast inte alltför tjock). Rid dessutom antingen helt utan nosgrimma eller med en LÖST spänd nosgrimma.
Ställ dig själv efter ridturen ett antal frågor som bl.a nedanstående:
- gapar hästen?
- trycker hästen emot när du gör förhållningar?
- kastar den med huvudet?
- undviker den kontakt med bettet?
- sätter den upp huvudet när du tar kontakt med munnen?
Blir det ett jakande svar på en eller flera av ovanstående frågor så är en sak säker - din häst HAR problem! Frågan är då med vad??
Steg 1:
För att utesluta att problemet/problemen inte består av att hästen har tandproblem = kontakta veterinär för munhåle/tandundersökning.
Steg 2:
Fundera på vilken roll DU har i ekvationen? Hur använder du dina händer? En häst som t.ex blir "stark" kan mycket väl vara en häst som försvarar sin mun mot en dragande hand. Hästar är mottrycksdjur (dvs de försvarar sig ofta med att "gå in" i smärta och trycka emot) och låser halsen för att inte känna lika mycket smärta i munnen.
En hand som går bakåt sätter tryck på hästens oerhört känsliga laner och två saker kan då hända - antingen trycker hästen emot (se ovan) eller så kryper den bakom hand och undviker bettkontakten. Hästar som känns "lätta i handen" är ofta den sistnämnda hästen. Min erfarenhet är att ungefär 80% av alla hästarna trycker emot, övriga 20% undviker kontakten...
Att ryttaren har kontroll över sin hand, är lätt i sin hjälpgivning och aldrig går bakåt med handen är A och O för att få en häst som är "bra" i munnen. En häst som inte upplever obehag i sin mun gapar INTE, nosgrimma eller inte nosgrimma!
Steg 3:
Fundera även på hur bettet du använder påverkar hästen. Kontrollera att lederna på ditt tre-delade bett inte hamnar mitt över lanerna = oerhört smärtsamt!
Har du ett stångbett så tänk på att ett sådant ställer ännu högre krav på att din hand är lätt/bra. Stångbettets skänklar förstärker din kraft med hand mångdubbelt (hur mkt beror bl.a på stångens längd, enkelt uttryckt ju längre skänkel, desto skarpare bett). Många ryttare säger "min häst 'trivs' så bra på stångbett" för att den upplevs väldigt lätt i handen och "lättmanövrerad". Detta beror dock ofta på att hästen inte VÅGAR gå emot ett stångbett - skulle DU våga gå emot om du hade ett rakblad mot halsen?
Var skeptisk mot försäljningsknep som att t.ex kalla ett bett för "Happy tounge" (eller andra liknande namn som antyder att bettet i fråga skulle vara speciellt "snällt"/bra). Just det specifika bettet skulle lika gärna kunna kallas "Sad laner". Det är ett bett med tungfrihet (en båge där "tungan skall få plats"). Vad man då skall veta är att en tungfrihet ("frihet" tycker jag i och för sig är ett aningen missvisande namn) innebär är att hästen visserligen har tungan mera "fri" men det innebär också att hästen får det svårare att med tungans hjälp lyfta bettet - ju större tungfrihet, desto svårare för hästen att göra detta. Det i sin tur gör att trycket på de känsliga lanerna blir ännu större. Ett bett med tungfrihet är alltså ett SKARPARE bett än motsvarande utan tungfrihet....
Var också skeptiskt mot alltför avancerade bett och bettkombinationer där verkan är luddig. För hästens skull - håll det hela så enkelt som möjligt med så lite "skrot" i munnen som möjligt. Det finns egentligen INGEN plats för ett bett i hästens mun...
Det är lätt att försöka "lösa" upplevda problem med hästens mun med att köpa ett nytt bett - det svåra är att istället inse att "felet" kanske finns hos den som håller i tyglarna/tömmarna.... Där finns också oftast den egentliga problemlösningen.
En väl utbildad häst, med en ryttare med bra hand - kommunicerar med sin mun. Genom att rida hästen och känna vilken kontakt hästen har med ryttarens hand (utan någon hårt åtdragen nosgrimma) kan man få mycket information om hur hästen mår såväl i sin kropp som "knopp" och även hur den är utbildad/inte utbildad. Att man drar igen hästens mun med en nosgrimma för att hindra den från att gapa gör inte att hästens problem försvinner, man försöker bara dölja det...
